Irrelevant - Lite jobbigt är det.

Lite jobbigt är det.

Ja, att lämna på dagis alltså. Särskilt när han blir "klängig" o kramig så fort vi kommer innanför grinden.. Det är inga problem när jag talar om här hemma att "nu ska vi snart åka till dagis, ska du ta på dig skorna?" för då springer han till dörren o vill ut, ut, ut.

Idag var det en liten tjeja (minns aldrig hennes namn) som försökte prata lite med honom o få honom glad, o det lyckades i några sekunder o sen fick han se mig igen. Caroline, hans favoritpedagog, tog med honom bort till sandlådan medan jag gick till bilen. Han "grät" (en tårlös gråt) ungefär tills de kom fram till sandlådan o han fick se vägskrapan, sen såg jag att han log igen. Men ändå, det är grymt jobbigt..! Han måste ju tro att jag lämnar honom där för att jag inte vill vara med honom, eller nåt..

Han är ju så van vi att vara hemma med mig. Kanske var det dumt att vänta så länge med dagis..? (Vi hade förvisso inte så mycket att välja på eftersom det tog så lång tid att få en plats.)

Det känns alltid mycket bättre när man hämtar, för då är han glad o gråter oftast för att han inte vill med hem istället..

Nu ska jag ta tag i monsterdiskberget innan jag sätter i gång o plugga. Ska jag kunna fokusera på skolarbetet får det inte finnas några störningsmoment i periferin = diskberg bort!