En speciell tomhet.

I morgon blir vår lille vilde 18 månader. Det innebär alltså att han funnits hos oss i ett o ett halvt år nu, o det är inte klokt..!

Inte nog med att han lär sig fler o fler ord, växer ur kläder i rasande fart just nu eller att han förstår så mycket mer än vi tror ibland, nej, han har även blivit så stor att han i morgon ska på sista besöket hos BVC på väldigt, väldigt länge!

Jag har alltid tyckt om de där bvc-besöken. När Eddie var nyfödd o vi åkte dit ungefär varannan vecka var det något för mig att se fram emot. Jag skulle få åka hemifrån o träffa folk - helt otroligt! Det är inga långa besök man gör där när barnen är så små, utan det är bara att ta av kläderna, väga, ta på blöjan, mäta längd o huvudomfång, på med kläderna, fylla i det lilla häftet o så färdigt. Kanske tog en kvart, allt som allt. Prata lite ska ju hinnas med också, förstås. Några gånger har det varit läkarbesök och vaccinering också o då har det tagit lite längre tid.

Vad händer nu då..? Han ska få spruta i morgon, mot mässling, påssjuka o röda hund o sen om någon månad ska han på läkarbesök, sen är han färdig med de där småbarnsbesöken. Nästa gång kommer han vara stor o förmodligen kunna prata ordentligt. De besöken kommer troligen bli stressiga för att hinna klämmas in mellan dagis o arbete. Inte alls samma sak!

Ja, kort sagt - det kommer bli tomt utan att ha det där att se fram emot. Men, det är bara att inse - liten har blivit stor!
#1 - - Nahoj:

Ja nog har han blivit stor alltid...!!!