Jag är stolt.
Här har jag gått i 22 år o lite till o våndats för att jag inte vet vad jag vill göra, o så helt plötsligt kommer jag på att jag nog vill arbeta med människor trots allt. Jag letar utbildningar o får för mig att jag ska söka till barn- o fritid. Efter mycket om o men kommer jag in, jag får apmycket att göra på en gång men bestämmer mig för att det är värt ett försök. Jag går till skolan o den allra första lektionen o får veta att vi ska jobba med grupparbete. Jag som kallsvettas bara jag hör ordet "grupparbete"! Så, hur gick det då..? Jo, vi fick ihop vår karta över styrdokumenten o det blev hyfsat men samarbetet gick kanon. Eftermiddagen fortlöper med ännu ett grupparbete, o även där lyckas vi över förväntan.
Vad innebär det?
Jo, att även jag har lyckats. Över förväntan. Jag var knappt nervös en sekund o klassen o alla tjejer (o kille) fick mig att känna mig som en i gänget. Jag kan allt om förskolans historik o om lpfö98 o lpo94 o allmänna råd o lite till efter bara två lektioner. Efter första dagen är känslan - jag trivs. Varför gjorde jag inte det här tidigare?
Nu har jag suttit o betat av lite uppgifter här, o även det har gått rätt bra. En del uppgifter har plats för egen tolkning, så jag hoppas att jag tänkt rätt, men utöver det känns det bra. Asbra.
Jag som älskar listor har tillverkat ett antal sådana just för att jag även älskar känslan av att kunna "bocka av". Jag älskar att planera, organisera och verkställa. Jag tycker om att leta bland papper o vända blad efter blad i blocket som är fullt av slarvigt skriva anteckningar.
Mm. Jag älskar skolan, helt enkelt.
O imorgon är det dags igen - jippie!
Så härligt att du trivs!!!