Bad dream.

Usch, jag drömde så fruktansvärt obehagligt i natt att jag inte ens vet om jag klarar att skriva ner det. Tänk att drömmar kan vara så otroligt verkliga?
 
Vi var i en lada/källare och gjorde något: Robert, Teo och jag. Det var lite strul med lyset där nere, så Robert försökte fixa det. För varje gång han fick igång det och det blev ljust, tog det bara ett par sekunder så blev det mörkt igen. Eller, inte helt mörkt, utan mer som att man "dimrade" ner det till lägsta styrkan igen. Robert försökte ett par gånger till men gav sedan upp och vi gick tillbaks till huset/upp igen.
 
Väl däruppe behövde Dennis, som blivit runt två år gammal, en ny blöja. Jag kom på att jag glömt skötväskan i ladan/källaren (vad det nu var för något) och sa att han fick sitta på pottan istället för jag orkade/vågade inte hämta väskan. Han ville absolut inte sitta på någon potta utan protesterade högljutt, vilket fick mig att öppna luckan till källaren (för det var det nu, helt plötsligt, och ingången var en lucka i golvet). Väskan stod precis nedanför öppningen och jag sträckte mig ner för att ta den, då... usch, nu ryser jag igen ... det började röra sig i marken bredvid väskan. Sådär som på tecknad film när det är en mullvad/sork i gräsmattan ni vet? Plötsligt ser jag en hand komma upp och sträcka sig mot mig, mot väskan som jag höll i. Behöver jag säga att jag skrek? Skulle inte förvåna mig om jag skrek högt på riktigt också, för oj. Jag blev SÅ JÄKLA RÄDD! Jag fick aldrig se något ansikte eller så, bara en arm och en axel. Jag vrålade flera gånger så att Robert skulle komma dit och "rädda mig", men han hörde inte.
 
Ungefär i samma veva vaknade jag. Jag minns att jag funderade över om det var "varelsen" som påverkade belysningen där nere - den kanske inte alls ville ha det ljust därnere?? Jag var så skärrad att jag inte vågade somna om av rädsla att drömmen skulle komma tillbaka (ni vet, ibland fortsätter man ju drömma där man vaknade, som om allt bara pausats för en stund), så jag låg vaken i drygt en halvtimme och övervägde att väcka Rob så han kunde lugna mig lite.. Men, jag somnade om till slut och just den där drömmen kom inte tillbaka. Tack och lov. Hua.
 

Hade "monstret" sett ut såhär hade jag nog skrattat snarare än skrikit...