Skam

Det har varit väldigt mycket tankar i det här gråhåriga huvudet idag. En ny kurs startade idag - den sista "riktiga" kursen på min utbildning för övrigt - som ska förbereda oss inför examensarbetet/c-uppsatsen. Jag har som bekant skrivit en b-uppsats som jag skäms för och därför river den här kursen upp gammalt groll. När jag nu ikväll läste en av artiklarna i studiehandledningens litteraturlista blev det extra känsligt. Det var som att artikeln delvis handlade om mig som skräckexempel. 


Usch. Jag försöker intala mig att den där jäkla uppsatsen spelar mindre roll i framtiden, men det känns ändå väldigt hårt att tänka på den. Visst, jag var gravid vid tidpunkten och säkert extra känslig för det, men nog tusan har examinatorns hårda ord ärrat mig. Han var en av de där artikeln talar om som inte kunde uppmuntra, bara trycka ner. 

Han har  fått mig att tvivla på mitt yrkesval så många gånger sen den där jäkla opponeringen för 1,5 år sen. Jag borde kanske lyssna på honom och sadla om innan det är för sent. Bli journalist trots allt... 
#1 - - maria:

Du kan skriva en bra uppsats. Kunde jag så kan du. Tro på dig själv och stå upp för dina åsikter. Då går det bra?

Svar: Jo nånstans vill jag gärna tro det. Men ibland måste jag bryta ihop för att kunna resa mig ordentligt rakryggad!
Emma - mamma till tre vildar