Irrelevant

Det är lite märkligt: varje gång jag skriver om något som Dennis kan/gör eller inte kan/gör så ändras det bara ett par dagar efter att jag skrivit det. När han vid åtta månader inte kröp riktigt än, tog det bara någon dag innan han började göra det. I torsdags, på tiomånadersdagen, skrev jag att han kryper mer än han går. Det stämmer inte längre. I helgen som var nu, upptäckte han att det ju är ganska roligt att knata omkring, så det gör han nu. Både ute och inne, om än lite ostadigare ute med tanke på skorna på fötterna, men ändå.

 

Det är så häftigt att se och följa den här utvecklingen på nära håll och jag sörjer fortfarande att jag bara har två veckor kvar här hemma. Nu lär jag ju vara med en del här ändå eftersom jag inte lär vara i skolan hela dagarna, men det känns i alla fall konstigt. Jag kan släppa allt vad lämningar, scheman, gympakläder och annat heter för ett tag. När vi sen drar igång på riktigt igen båda två, efter nyår, då lär det hamna inom mitt ansvarsområde igen, men det tar jag så gärna. Då har jag dessutom heltidspraktik, för att sedan skriva mitt examensarbete, så nog går det fort alltid. Hua.

 

Nåja, det jag ville få fram är att Dennis går. På riktigt, överallt och alltid. Så.

 

Har ingen bra bild på det men jag har en annan, som jag tog i söndags för att testa kameran lite innan jag begav mig mot berget: