Pratkvarn.
Vi har sannerligen närt (ännu) en pratkvarn här i huset. Han är aldrig tyst! Man får höra både det ena och det andra vilket är rätt underhållande. Ja, det är förstås Dennis jag pratar om.
Något av det roligaste var i fredags, på Lizas 18årskalas, när han helt plötsligt ryter åt Nicklas att han ska äta upp maten. Dagen efter, på hotellrummet, kom Nicklas in varpå Dennis säger åt honom på skarpen att han ska ta av sig skorna. Åh, jag skrattar högt bara av att skriva det! Eller på nyårsdagen när Dennis sprang efter mormors katt och sa femtioelva gånger "släppa ut dig". Som ett hack i skivan liksom, haha.
Han har börjat sjunga en hel del så jag har kollat med förskolan vilka sånger de sjunger och begärt texterna - för sjävklart beordrar han oss att sjunga för honom!
Det är tur att han är rolig iallafall, för jisses vilket humör han haft den senaste veckan. Arg, sur, river allt och är inte alls den där lättsamma killen som han har varit. Jag är van vid att kunna ta med honom överallt (för så har vi alltid gjort med de andra två) men nu går det knappt längre. Det är han och Eddie som inte går att ha i möblerade rum...
Han skötte sig i alla fall skapligt när vi var på banken förra veckan, tack och lov. Iklädd arbetsbyxor förstås - för det är vad hela familjen går klädd i nu på lovet.. (Det är en annan historia, dock.)
Just det, 2 år och 1 månad är han nu.
