Vad hände?

Jag fick ett ryck och anmälde mig till Tjejmilen2017. Det innebär att jag, som aldrig i hela mitt liv har sprungit en mil i sträck, har 244 dagar på mig att fixa det. 


Tilläggas bör att 2016 inte var mitt bästa löpår på grund av felprioriteringar och dåliga ursäkter. Mm, det blir spännande det här, men då anmälan är bindande och personlig finns det ju ingen återvändo. Såå - run bitch, run! 

#1 - - Elin:

Åh vad skoj! Visst är tjejmilen i Stockholm? Det klarar du galant. Vilken startgrupp valde du? Nu blev ju jag också väldigt sugen på att anmäla mig!

Svar: Ja, i Stockholm. Jag har aldrig nånsin sprungit en mil men tar jag mig runt och inte är sist är jag nöjd. Springer ju så långsamt... jag tror jag tog startgrupp 8! Ja gör det, du är ju snabb så det blir inga problem för dig! :)
Anonym

#2 - - Elin:

Vad kul med en morot att komma igång med löpningen igen. Sådana saker gör en gott. Jag sprang höstmilen i höstas. 10,6 km terräng. Mitt första längre lopp. Det var tufft men jag gjorde det. Ska springa stadsloppet i Norrköping i augusti. Du kanske ska hänga på?

Svar: Jag vet inte, jag får sån prestationsångest när jag omger med människor som är bättre än mig på något, så då lägger jag hellre av istället.. (dum egenskap, jag vet). Hm, ska fundera på den saken! Beror på hur bra det går för mig nu fram till sommaren...
Emma Runqvist