Så logiskt.

Tänkte att det är bäst o kasta in ett inlägg här så ingen får för sig att jag är o föder barn. Ingen risk för det, även om jag har haft mer ont idag. Dröjer säkert en vecka till.. Återkommer när jag känner att jag har något vettigt att tillföra, känner att samtalsämnena sinat o jag har inget alls att säga.

Emma vill, men kan inte.

Ja, trycka ut ungen alltså. Jag är den enda i hela världen som är gravid på övertid nu, åtminstone är det precis så det känns. Jag kommer vara gravid på livstid, mitt straff för att jag inte skött mig.

Läste nånstans att man kan jämföra sin graviditet/förlossning med nära släktingar, tex min mammas, systrars o så för att få ett litet hum om hur det kommer att bli. Det finns tydligen något genetiskt inblandat i det där som gör att min förlossning kommer att bli snarlik deras. Både mamma o min syster gick över tiden, men bara ett par dagar.  Om man då kan lita till det jag läste så skulle det innebära att vi har bebis före onsdag.. Antar att man inte ska tänka så, men på nåt sätt känns det lättare att uthärda tanken om man istället för att se 14 dagar framåt bara ser 3-4 dagar i taget. Kanske blir det i morgon som pappa förutspått? Skulle inte ha nåt emot det, faktiskt.

(Kommer inte ihåg var jag läste det, så därför kan jag inte ange någon källa, men hittar jag det så lägger jag ut en länk.)

Igår höll jag på o bli fullständigt skogstokig på den ständiga väntan.. Robbie ska ha en stor eloge för att han orkar med mig.. Gårdagen gick ut på att gnälla, sova, äta o gnälla lite till. Framåt kvällen fick han nog o försökte aktivera mig, så vi gjorde iordning 'skötbordet' (skötbädd på tvättmaskinen...) o i samma veva fick  vi ordning i klädkammaren också. Måste ju förbereda lite för att senare äntligen kunna plocka fram mina gamla kläder..!

Hm, sov dåligt i natt, som vanligt, o ägnade ett par timmar åt o tänka på alternativ till dop.. Vi har bestämt att det inte blir något dop, eftersom vi själva inte är religiösa o inte tror ett dugg på det som sägs i en sådan i samband med dop/bröllop eller vad det nu gäller. Däremot vill vi gärna bjuda hit släkten ändå, för att liksom få ett skäl till att träffa alla de som man sällan ser. Slutsats - ett namnkalas. Räknade lite snabbt o om vi bjuder "de närmaste" slutar gästlistan på ca 50 pers.. Det är rätt många på en gång.. Tankarna gick även kring själva tillställningen - vi får inte plats 50 pers härinne, det är en förutsättning att man kan vara utomhus, men då blir det ändå problem med sittplatser o så. Går säkert o ordna med tillfälliga bänkar o så, men det bli.. ja, besvärligt. Då kom jag på att man säkert kan hyra Folkets Hus i Ringstorp, bara en kilometer från vårt hus... Ja, o när jag tänkt lite till hade det gått två timmar o Roberts klocka ringde.. Då gick vi upp o åt frukost.

.. o passande nog blev det "Baby Boom" med Magnus Uggla på iTunes nu...

oh oh baby boom, pesten härjar
jag vill också ha elaka dvärgar
bortskämda paket som väter
röjer möbler och tapeter
hela sängen full
av febrigt klibbigt babyhull

Bf+1

Mm, nu är det liksom inte nedräkning längre, utan nu adderas dagarna istället.. Hur många dagar över tiden kommer jag att behöva gå..?! Har haft lite mer sammandragningar nu i helgen, men de har inte gjort mer ont än att jag uthärdat dem. (Har värkarna vid missfallet i minnet, o det gjorde tusen gånger ondare även fast fostret då var bra mkt mindre än barnet idag.) Vi har, som jag tror jag nämnt tidigare, fått ett absolut sista datum, vilket är 11 februari. Då ska h*n ut vare sig h*n vill eller inte!

Ja, jag känner mig lite tjatig o det känns som jag bara upprepar mig hela tiden, därför tänker jag inte skriva mer nu. Bebisen suger musten ur mig o jag fick nog för länge sen, har gett upp mitt vardagliga liv.


Kom nyss in efter att ha promenerat en sväng, i hopp om att det ska sätta igång något. Det var kallt o skönt; ett par minusgrader, snö o klarblå himmel. Solen lyste så fint! Synd bara att det är en av de värsta dagarna i världshistorien (mm, ironiskt att det råkar vara förintelsens minnesdag på samma dag som allt känns så hopplöst) o att tiden går så fruktansvärt ap-sakta.

O Johanna, kan hända att jag skickar ett mess sen när allt är över! Annars försöker jag väl uppdatera här så fort som möjligt.. Blir det tyst i ett par dagar kan du börja undra. ;)

(Ja, jag vet. Jag var tvungen o frångå mina principer; den där emoticonen hörde hemma där på något sätt.)