V. 38 (37+0)



Ny vecka. 37+0 eller i vecka 38. 20 dagar kvar till bf som synes och jag har gett upp hoppet om ett oktoberbarn. Nu går vi bara och väntarväntarväntar! På tisdag ska jag till barnmorskan igen och då får jag troligtvis reda på hur det ligger till med mitt hb och mina järndepåer.

Bebis är ju färdig därinne och skulle han komma nu skulle han inte klassas som "för tidigt född" vilket Teo ändå gjorde. Det vore bra om han inte växer på sig för mycket där inne nu, för jag ska ju orka bära honom när han kommer ut också, haha. 

Som sagt, nu går vi bara och väntar. Den här veckan har jag ju haft båda grabbarna hemma på heltid eftersom det är höstlov. Ärligt talat fasar jag lite över att vardagskarusellen snart drar igång igen.. Då blir det tider att passa igen - Eddie till skolan, Teo till förskolan. Nytt är dock att den sistnämnda endast kommer/får gå 15 timmar i veckan, vilket i den här kommunen innebär 3 h/dag, 5 dagar/ vecka. Inte succé, med andra ord. Urk! Det innebär i teorin att när Teo har hämtats har vi en timme på oss att äta lunch innan Eddie ska hämtas i skolan. Det kan funka nu, innan Lillebror är här, men sen skulle jag inte lita på det. Det känns som att det kan bli stressigt, men det beror förstås på vem Lillebror är... 

Är det en matknölare eller ett matvrak? En rutinare eller "jag gör som jag vill"? Det är väl egentligen det som är så spännande - att vi inte har en aning om vem det är där inne. Nog för att vi vet kön, men det säger ju bara vad han har mellan benen - inget om hans personlighet! Ja, nyfiken är jag allt, det måste medges. 

Vi tänkte göra ett försök i helgen att packa bb-väskan. Vi gjorde det ju inte i tid med de andra två så tredje gången gillt heter det va? Då kanske jag kan tänka igenom mina klädval lite och INTE åka i fulaste "Blodomloppet 2009"-tishan, haha. 

Hur jag mår förresten? Foglossningen är inte nådig men jag gör så gott jag kan (dvs inte så mycket). Grabbarna hjälper mig ofta med småsaker jag inte klarar eller har svårt med, vilket är guld värt! 

Teodor, fotografering och värk

Teodor är en riktig spelevink framför kameran. Han ber oss ofta om att ta bilder på honom i alla möjliga situationer. Det är inte alltid han är seriös utan han gillar att "posera" och grimasera:




Men, det förekommer också att han fotar sig själv när han tror att ingen kommer märka det: 





Samtliga bilder förutom den översta (från bion igår) är från idag, före och efter klippning! Tänk att man nuförtiden får klippa honom utan våld - han ber om det frivilligt till och med. Sen kan ju jag behöva träna lite till, men det får duga! 

Eddie är inte alls lika pigg på att vara med på bild. Bara när han ska visa mormor och moster via mms att han tappat en tand, slagit sig eller klippt sig, haha. (Men honom klippte jag inte idag, därav avsaknaden av honom på bild.) 

För övrigt har jag varit så effektiv i dag att jag är sängliggandes nu. Det är iofs inte så märkligt med tanke på att klockan snart är 22, men jag har oont. Nu är jag i det skedet att varje förvärk/sammandragning analyseras - är det på gång nu? Så där har det väl inte känts förut..? Osv. Jag blir nog tokig innan den här ungen väljer att titta ut, tror jag. Men jo, lite mensvärkliknande är det nu ikväll. Precis som dagarna innan Teo föddes... 

V. 36+4 och lite mer

Nu är den här, dagen som jag inofficiellt haft nedräkning till. Dagen i graviditeten då Teodor föddes; v. 36+4, 23 dagar före bf. Jag tycker fortfarande att det är knäppt att han kom så tidigt "utan anledning", men om jag utgår från hur jag mår just i detta nu vore det onekligen skönt om det blev en favorit i repris. Jag vill få tillbaka mina fötter; är trött på de här svullna klumparna som kliar och inte får plats i några skor. 


Magen då? Den växer, känns det som. Ser sprickfärdig ut tycker jag och då är det ju ändå några veckor kvar till beräknat datum..


Mja. Jag dricker kolossala mängder vatten (nej inte riktigt, men nästan) och kissar därefter. Värst är nätterna, särskilt natten till igår, haha. Vi sov hemma hos mina föräldrar och som vanligt vaknade jag på natten och behövde kissa. När jag väl tar mig upp ur sängen så är det rätt bråttom till toaletten, och så också denna natt. Jag knölar mig ur sängen, försöker famla mig fram i mörkret utan att ramla eller stöta till något, hittar till slut dörren och .. kommer inte ut?? Det fanns inget dörrhandtag?! Jag vaknar till på en millisekund där och undrar om jag håller på att bli knäpp, klart det finns ett dörrhandtag..?

Väcker Robert i rena paniken, jag håller verkligen på att kissa på mig, och frågar vad jag ska göra. Han talar om att handtaget ligger på sängbordet (!) men han reser sig ändå för att hjälpa mig. Så fort dörren går attt öppna springer jag till toaletten, haha. 

Ja, det visar sig att pappa bytt dörrarna på övervåningen, men slarvade väl lite vid montering och glömde skruva dit beslagen ordentligt. Så när dörren stod och slog pga korsdraget från de öppna fönstren (det blåste ju halv storm ute men var bastu inne..), åkte handtaget till slut ner. Jag blev i alla fall bra paff, haha. 

.. ungefär lika förvånad som jag blev tidigt i morse, när jag vid fyratiden gick ner till köket för att dricka. (Jag och barnen sov hos mamma och pappa natten till idag också.) Jag smyger mig ner, laddad för att gå direkt till kylen och bubbelvattnet. Reagerar lite på att det var ovanligt många lampor tända i huset, det brukar vara helsläckt nattetid där. Men, vid köksbordet satt pappa! Han har aldrig varit någon sjusovare direkt, men att sitta fullt påklädd vid köksbordet kl 4 när man börjar jobba vid sju borde vara i tidigaste laget även för honom.. Tydligen brukar han vakna vid fem i vanliga fall, så nu när vi ställt om klockan blir det ju vid fyra.. 

Nåja, jag drack det jag skulle (nej, inte riktigt, för det visade sig vara sodastream-cola i flaskan jag halsade ur, inte bubbelvatten..) och lämnade pappa i köket för att gå upp och krypa ner hos Teo ett par timmar till. Det finns gränser även för mig om hur lite jag kan sova om nätterna..