Vardagslycka.



Dessa grabbar lekte fint tillsammans på Eddies rum imorse och upptäckte efter en stund att pappa var hemma. "Ska du lämna oss på förskolan och skolan idag, pappa?" frågade de och lät nästan besvikna när de fick höra att det är söndag och att det är ledigt. Nåja, Teo blev snart glad igen när han insåg att söndag = kalasdag för hans del, men ändå.

Ibland funderar jag sådär klyschigt över vem jag vore om jag inte hade mina grabbar som såg efter mig nu när jag har Lillebror i magen.

Teodor ser till att jag får hjälp upp ur soffan, hjälper till att laga mat och baka, klappar mig på magen och pratar med lillebror. 

Eddie klättrar upp på bänken för att hämta saker jag inte når, lider med mig när jag har ont och kan nästan börja gråta själv av det. 

De är i så otroligt stort behov av ömhet och vi riktigt slösar kärleksförklaringar ibland här hemma, vilket jag försöker komma ihåg de där svarta dagarna. Teo kommer ofta spontant och kramas och viskar "jag älskar dig, mamma". Eddie är beroende av att få höra att vi älskar honom "lika mycket som alla hus på hela jorden" (sa han i kväll) även om han själv inte säger det så ofta, och det känns så bra. Det känns bra att de vågar säga det och ännu bättre att det faktiskt känns som de menar det..! 

Sist men inte minst har jag ju förstås min sambo. Han har haft det lite kämpigt här det senaste året men vi har alla funnits där för honom, vi finns där än, och kommer att göra framöver också. 

Jag är så tacksam för dessa tre "grabbar" i mitt liv och jag kan knappt bärga mig tills den fjärde dyker upp! 

På tapeten



Yes, detta är på tapeten idag, i dubbel bemärkelse. Vi har fått upp fondväggen i blivande sovrummet och det känns SÅ bra! Det är ju inte helt felfritt när man synar det noga, men för att vara första gången är det relativt okej. 

Tror att det kan bli lite belysning också i eftermiddag, men det hänger på Robert.  Äntligen börjar jag att se ett slut på kaoset här hemma! 


Closeup på tapeten. Övriga väggar är ... surprise - vita!

Idag.


Denna icke-schemalagda pluggdag tillbringar jag bland papper, papper och en bok (och en mindre tvätthög jag borde vika ihop). Det är hur mycket som helst att göra i denna kurs och hittills idag har jag försökt strukturera upp mitt arbete. Jag har gjort en veckoplanering som ska hjälpa mig att hålla ordning på alla moment (jag älskar den här organiseringsbiten!). Det som återstår är att fylla i våra gruppträffar och när de momebten ska vara klara. Som sagt, det är en hel del att göra och allt sker liksom på en gång. 

Det hela blir inte bättre av lågt järnvärde och en bebis som försöker ta sig ut genom min navel. Inte klokt vad han lever om därinne idag! Protesterar kanske mot allt sittande som blivit denna vecka? Stackarn, han är väl helt ihoptryckt vid det här laget, haha.