Midsommar 2016

Vi hade semesterpremiär med husvagnen över midsommarhelgen, och det gick kanon! Vädret kunde knappast ha varit bättre (det regnade lite under en av nätterna, annars inte ett dugg) och ungarna har badat massor. Ja, i alla fall Teo för Eddie tillbringade midsommarafton med feber och halsont...

Jag har tagit väldigt lite bilder och den stora kameran fick vi inte med oss alls. Det blev lite rörigt vid avgång kan vi säga, då vi tvingades lämna campingen på torsdagen för inskolningssamtal för Teo samt fotbollsskoleavslutning, så mycket blev kvar hemma.

Vi hade i alla fall en kanonhelg och vi är nu laddade för nästa semester som snart går av stapeln. Jag vet hur husvagnstoaletten ska skötas, hur gasolen fungerar och hur vi ska packa för att det ska bli så bra som möjligt. Yes!

(Jag älskar vår husvagn, har jag sagt det förut?)

It's official!



Nu är det officiellt! Till hösten börjar jag jobba, mitt första lärarjobb och min allra första fasta tillsvidaretjänst. Jag kommer att ha en förskoleklass och det ska bli SÅ kul! 

Nu är det nedräkning, kan vi säga. Nionde augusti börjar jag och ja, lite nervöst är det. Dock är det en klar fördel att jag redan känner till kollegor, lokaler och verksamhet - för jag blir kvar på skolan där jag haft min slut-vfu! 

Mm. Det känns bra det här! 

Vardag och andra problem

Nu kör vi, vardag på riktigt! Praktiken är slut, examensarbetet är i full gång och alla är friska. (Nåja, hyfsat i alla fall.) Dennis vaknade upp med ögoninflammation i fredags men den är borta nu (inget klegg i ögonen sen i söndags kväll i alla fall), kvar är bara en envis förkylning. När Dennis blir förkyld sätter det sig ofta i hans redan knöliga mage, så där är det inte roligt (ingen magsjuka alltså). Men, jag tror att det är okej också. Det är ju inget han kan hållas hemma för, för han mår ju bra i övrigt. 


Jag vabbade halva dagen igår och Rob tog andra halvan. Jag måste säga att ungen, iklädd favorittröja från Villervalla och leggings från Lager157, var i sitt esse! Han var så rolig: busade, skrattade och gosade. Så härligt! Försökte ta en bra bild på honom men det är inte lätt när 1) mobilkameran är den enda jag använder och 2) objektet inte är stilla mer än 2 s i taget. Här ser man dock tydligt hur svårt han har att räcka ut tungan, men det kommer det inte göras något åt. I alla fall inte förrän han är 4-5 år, om han nu skulle ha besvär då. Suck. 

Jaja. Jag antar att jag måste fånga den där disciplinen igen och se till att faktiskt jobba med min uppsats. Jag ligger redan ohjälpligt efter på grund av universitetets osedvanligt klantiga planering, men det ska nog lösa sig. Hoppas jag. 

Ha en fin tisdag i regnrusket!