Snälla 2017..

... jag hade ju tänkt att det här skulle vara mitt år. Det är i år vi ska märka av den stora positiva förändring det ändå innebär att vi båda har heltidsjobb, tänkte jag. Hur har det börjat då? Jo, med influensa och magsjuka. Inte samtidigt alltså utan en krämpa i taget, en person i taget. Ja, bortsett från att Eddie och jag fick magsjuka samtidigt, alltså. 


Så. Hittills har jag i princip varit hemma mer än jag jobbat i år (tror jag, har inte räknat och tänker inte räkna). Är det inte barnen som är sjuka så är det jag. Helt stört! 

Jag saknar mitt jobb. Jag saknar alla härliga ungar och alla mysiga kollegor. Jag saknar att vara konfliktförmedlare, tjatmoster och begränsare, men framförallt saknar jag barnens skratt, tokiga upptåg och alla kramar. 

Nu har jag bestämt att idag är sista dagen jag är hemma, sen kan jag väl åtminstone få jobba fram till sportlovet utan att någon blir sjuk..? Hittills har allt börjat hos Dennis, jag vet inte vad de pysslar med på förskolan men ingen av de andra grabbarna hade varit sjuka såhär mycket när de var i samma ålder.. 

Samtidigt är det så mycket annat i mitt huvud just nu. En massa beslut som måste tas och det är inte min starka sida. Jag våndas inför tjejmilen i höst eftersom jag bara hann vara ute i spåret två gånger i år innan dessa skräpbaciller inkräktade hos oss. Jag måste alltså bli frisk, för jag ska ta mig runt det där himla loppet... 

Jag ska bli frisk och få ett immunförsvar som aldrig förr. Så snälla, 2017 - hjälp mig nu! 

Jag må älska vårt sovrum (särskilt sen vi fick hem den nya sängen) men nu är jag lite trött på den här vyn...

Vad hände?

Jag fick ett ryck och anmälde mig till Tjejmilen2017. Det innebär att jag, som aldrig i hela mitt liv har sprungit en mil i sträck, har 244 dagar på mig att fixa det. 


Tilläggas bör att 2016 inte var mitt bästa löpår på grund av felprioriteringar och dåliga ursäkter. Mm, det blir spännande det här, men då anmälan är bindande och personlig finns det ju ingen återvändo. Såå - run bitch, run! 

11 september 2016

Jag känner mig som en riktig svikare som inte håller er uppdaterade om mitt nya liv, men bloggen är något nedprioriterad just nu. Jag har så mycket annat jag måste få att funka först, mycket att vänja mig vid.
 
Det här med att få lön in på kontot istället för studiemedel kommer jag definitivt att kunna vänja mig vid. Det är en sån där trevlig omställning som jag gärna gör. Då har jag hittills bara fått en lön och den var inte ens full eftersom jag inte jobbade en hel månad (började först den 9:de).

Att gå till jobbet varje dag och känna g l ä d j e kan jag också vänja mig vid. Att känna att jag valt rätt. Att hur jobbigt det än kan vara vissa pass, hur tjatig jag än är och hur utmattad jag än är när jag kommer hem så känner jag ändå att det är rätt. Att det är ett yrke jag (förhoppningsvis) kommer att bli bra på så småningom.
 
Mm. Det var lite om mitt jobb. Nu lite mer om mig:
 
Jag fyller ju år om drygt en månad och har lite problem med vad jag ska önska mig, men jag ska se om jag kan få ihop något. 
 
  • Åhléns i Göteborg har de en "personal shopper" man kan få "låna" en liten stund. Det kräver dock en hel del cash för att det ska ge något..
  • Så, en helg i Göteborg vore rätt nice. Tåg, hotell och kanske något roligt event att gå till på lördagkvällen vore trevligt! Rob och jag skulle behöva lite kvalitetstid (att vi bara ser varandra på helgerna är något jag inte vant mig vid än).
  • Kortare resor överlag är något jag inte säger nej till. Jag behöver ha något att se fram emot. Kanske resecheckar från Ving så vi kan åka nånstans hela familjen nästa år?
  • Mc-kort och motorcykel (nej, jag har inte gett upp den drömmen än)
 
Hade ingen ny bild på datorn så det får bli en oldie but goldie. Jag gillar den här bilden. Jag gillar lugnet.