Försöker vara kreativ

När jag kraschade för exakt ett år sen, fick jag samtalsstöd genom jobbet. Han frågade vad jag tyckte var roligt, vad som ger mig mer energi än det tar. Då hade jag inget svar. Inget av det jag tidigare gillat spelade någon roll längre och jag var inte direkt öppen för att testa nya saker. 

Men plötsligt händer det, som man säger, och strax före jul fick jag för mig att testa att sy leggings till Dennis. Jag hade tröttnat på butikernas utbud (på tjejavdelningen, för alla vet ju att killar inte har tighta byxor...) och sprang över ett erbjudande på tyg jag inte kunde motstå. 

Jag letade på internet efter enkla mönster. Eftersom jag inte sytt något annat än kuddfodral och gardiner de senaste tio åren behövde jag något som inte var för avancerat. Dessutom ville jag ha mönstret digitalt då jag är lite otålig när jag väl får för mig något, haha. Jag hittade till sidan threadsbycaroline.com och blev fast! Enkla instruktioner med tydliga bilder och med mönster i flera storlekar. Toppen! 

Så. Först blev det mössor. Jag sydde tre stycken av bara farten - för det var ju så roligt! Därefter blev det leggings. 
(null)

(null)

Dennis är supernöjd med både mössor och byxor och de används flitigt. 

Idag gav jag mig på ett annat projekt, för det känns som att det här med att sy kan vara något som kan ge mig energi också. Slutresultatet blir ju så fint! Gör man till mindre barn är det inte hela världen om det blir några missar, de bryr sig inte om det ändå. Såna aktiviteter passar mig perfekt! 

Var vänlig försök igen om ett par månader

Vi har en konstig sorts magsjuka här hemma för tillfället. För två veckor sen kräktes Dennis en hel kväll efter förskolan. Jag var ändå ledig fredagen så det gjorde inte så mycket, men efter den där kvällen mådde han mycket bättre. 
Förra helgen kräktes Eddie, en gång. Sen dess har jag mått grymt illa emellanåt, men det har inte blivit mer än så. Därför började jag avfärda det som stress eller IBS, men... Idag är det Roberts tur att må dåligt, fast han har feber också. Vad är det här? 

Det är en sak att våra helgplaner fallerar, men att jag går miste om min återhämtning är inte ett dugg roligt. Jag vet att jag är egoistisk nu - men om jag inte kan återhämta mig på helgen så orkar jag inte med mitt arbete. Jag har världens roligaste arbete och jag älskar verkligen att gå dit, men när det känns som varenda ben i kroppen ska gå av och huvudet sprängas är det roliga borta. Det är svårt att förklara, jag tror att känslan måste upplevas för att förstås, men... det är jobbigt. Det tar stopp, helt enkelt. 

Ja, jag får alltså välja. Antingen orkar jag jobba, eller så orkar jag med vardagen här hemma. Tyvärr räcker det inte alltid för att göra bägge delarna. Jag arbetar mycket med mitt inre och försöker få bukt på min ångest, vilket jag tycker att jag lyckats bra med. Jag har kommit en bra bit på väg även om jag inte är framme än. Jag kämpar med min inställning men tyvärr löser inte en positiv inställning alla problem, men jag inbillar mig att det blir mer uthärdligt för min omgivning... 

Med detta sagt vill jag nu försöka lägga tankarna åt sidan för idag, gå upp och bygga lego med Dennis och ladda för att morgondagen blir en bättre dag! 
(null)
Mm, så känns det. Försök igen. Om du misslyckas tre gånger i följd får det konsekvenser. 

Snälla 2017..

... jag hade ju tänkt att det här skulle vara mitt år. Det är i år vi ska märka av den stora positiva förändring det ändå innebär att vi båda har heltidsjobb, tänkte jag. Hur har det börjat då? Jo, med influensa och magsjuka. Inte samtidigt alltså utan en krämpa i taget, en person i taget. Ja, bortsett från att Eddie och jag fick magsjuka samtidigt, alltså. 


Så. Hittills har jag i princip varit hemma mer än jag jobbat i år (tror jag, har inte räknat och tänker inte räkna). Är det inte barnen som är sjuka så är det jag. Helt stört! 

Jag saknar mitt jobb. Jag saknar alla härliga ungar och alla mysiga kollegor. Jag saknar att vara konfliktförmedlare, tjatmoster och begränsare, men framförallt saknar jag barnens skratt, tokiga upptåg och alla kramar. 

Nu har jag bestämt att idag är sista dagen jag är hemma, sen kan jag väl åtminstone få jobba fram till sportlovet utan att någon blir sjuk..? Hittills har allt börjat hos Dennis, jag vet inte vad de pysslar med på förskolan men ingen av de andra grabbarna hade varit sjuka såhär mycket när de var i samma ålder.. 

Samtidigt är det så mycket annat i mitt huvud just nu. En massa beslut som måste tas och det är inte min starka sida. Jag våndas inför tjejmilen i höst eftersom jag bara hann vara ute i spåret två gånger i år innan dessa skräpbaciller inkräktade hos oss. Jag måste alltså bli frisk, för jag ska ta mig runt det där himla loppet... 

Jag ska bli frisk och få ett immunförsvar som aldrig förr. Så snälla, 2017 - hjälp mig nu! 

Jag må älska vårt sovrum (särskilt sen vi fick hem den nya sängen) men nu är jag lite trött på den här vyn...