En mammas vardag.

Det har visst blivit många sena kvällar den här semestern. Jag har inte varit i säng före 22 sen jag vet inte när... Ovant, och det märks på morgnarna! Dock försöker jag ändå att orka med en löpartur på morgonkvisten, men den är nu förlagd något senare än den var i början av sommaren, haha. 

Idag är jag helt slut så nog borde jag ha lagt mig tidigare, men nej. Det blev inte så. Idag har vi nämligen testat på livet som storfamilj då vi varit barnvakt åt min systers två barn. Min syster gifter sig på lördag så de var iväg för att duka och iordningställa lokalen och ville helst inte ha barnen (4 och snart 7 år gamla) med. Vi har haft en mysig dag med pannkakor, sagoläsning, legobygge, utelek, lek med Dennis, filmtittning och jag vet inte allt vad de har hittat på. Mysigt att ha dem här, som sagt.

Dennis förresten, han har vuxit nåt enormt bara under senaste veckan. Nu kryper han ännu mer och reser sig mot saker. Bara att han inte riktigt har förstått att han inte kan gå - han reser sig, vänder sig om, får se nåt spännande och bara faller handlöst framåt. Aj. Det gäller att vara med..! 


Jag hänger inte med i svängarna... För bara en vecka sen ålade han omkring lite planlöst, men nu tar han sig plötsligt fram dit han vill - inte dit han råkar hamna. Mm, den är fasen är minst sagt rätt spännande. Jag minns att Eddie lärde sig krypa vid 7,5 mån men han gjorde det inte så länge, han lärde sig nämligen gå två månader senare... 

Löfstad Slott

Den här veckan är helt sjukt hektisk, jag tror varenda minut är uppbokad. Det gör egentligen inte så mycket när vädret ändå är skit, men nog får man lite mer ork av solen ändå? 

Igår var vi iväg och gjorde något som vår äldste son har tjatat om länge - vi var på Löfstad Slott! Eddie gick med på barnvandringen, "Kul & kusligt", medan vi andra gick med på den allmänna visningen. Efteråt fick vi en historialektion deluxe av vår historieintresserade son.. En upprepning alltså eftersom vi redan hört det mesta på "vår" visning. Eddie var eld och lågor och njöt av att kunna prata med guiden efteråt, då de satt och fikade. Han berättade saker han läst om men som inte tagits upp under guidningen och njöt av att kunna diskutera med någon som kunde ännu mer om det... Undra vad det blir av honom? Hans intresse för historia och gamla kungar och krig kommer i alla fall inte från mig, däremot är hans pappa precis likadan. Som en levande historiebok. 


Tog inte så många bilder, för när vi kom dit ösregnade det, när vi var klara var det bråttom till toan och efter det åkte vi vidare. 

En hann jag dock ta på omgivningarna: 


Den där verandan skulle jag gärna inta min frukost på. Den kanske rentav skulle få mig att börja dricka kaffe..! 

Bangolf



När vi var iväg förra veckan lovade vi barnen att spela minigolf. Dock sköts det upp hela tiden av olika anledningar, men idag blev det alltså av. Vi åkte in till Valla för att köra en omgång. Där är det 18 härliga banor att ta sig igenom och det gick ... Sådär.

 Efter två banor var grabbarna osams, så då bestämdes det att de inte fick prata med varann när någon av dem slog. Det är ju KUL att spela!
Efter tre banor var Eddie sur för att han inte fick svinga klubban. 
Efter nionde banan fick vi ta en glasspaus, som dock blev en aning stressig då regnet hängde i luften och vi gärna ville spela färdigt utan att bli blöta också. Det räckte med det något bistra klimatet mellan oss. Men visst är det roligt att spela? Det gör inget om man inte får i bollen i hålet, huvudsaken är att en har roligt! 
Vid tolfte banan började Teo tröttna och hota med att stoppa ner bollen i sista banan och därmed inte kunna spela mer. 
Vid femtonde banan gjorde han verklighet av sitt hot. 
Vid sjuttonde banan ångrade han sig men fick bittert stå sitt kast. Kul spel va? 

Ja. Nånstans där i slutet lackade även jag ur - jag är en sån som spelar för att det är roligt och vill att mina medspelare också ska göra det. När min käre sambo har mage att börja tala om för mig hur jag ska göra, då får jag nog. Ber jag om det tar jag gärna emot tips, men annars vill jag att min omgivning iakttar största möjliga tystnad när jag spelar. (Särskilt när jag ändå leder! Vem borde tipsa vem, liksom?) Att två medelålders, möjligtvis alkoholiserade, herrar som tycks vara bangolfproffs då börjar kommentera vårt spel, då brister det hos mig. Jag tappade all motivation och var beredd att lägga ner. (Men gjorde det såklart inte. Det är ju roligt att spela! ... eller?) 

Nåja. Vi överlevde men det var knappt. Vi är fortfarande en familj och efter golfen skulle denna, något irriterade, familjen åka till Tornby för att handla. Vi tvärvände i sista rondellen när vi såg hur mycket folk det var. Herreminje, har inte folk bättre för sig en gråmulen julimåndag efter löning..?! 

Vi åkte till andra änden av stan, fixade mathandlingen på CityGross istället och åkte sen hem. Puh. Där är vi nu. Trött som en gris är jag så tack och godnatt för den här gången! 

Ja just det. Hur det gick på golfen? Jag vann. Ett slag bättre än Rob och jag vet nog vem som ska få sig goda råd nästa gång. Jo, för det blir en nästa gång om jag så ska muta Teo med allt jag har - för det är ju roligt att spela!