30 april 2012.

För tre år sedan skrev vi på alla papper för vårt husköp. Det här huset. Det var stort! Vi visste egentligen inte alls vad vi gav oss in på, bara att vi inte ville hyra hus längre utan ha något eget. Jag kan säga att jag inte ångrar att vi flyttade hit, inte ett enda dugg, faktiskt. Jag stortrivs i vårt hus! (Ja, iallafall när det är nystädat och inte så mycket grejer överallt, men ni förstår.)
 
 
Jag försökte hitta bilder från när vi precis hade flyttat in (juli 2012) men jag hittade inget på själva huset, bara på utsikten från köksfönstret och hur det såg ut när vi kom in på gården. Känns som hundra år sedan de där plattorna låg där, de tog vi nämligen bort på våren året efter att vi flyttade hit och sådde gräs istället. Det har ändrats en hel del faktiskt, även om det inte känns som det händer något...
 
Den största förändringen är så klart invändigt. Dock återstår mycket innan allt är "klart" (om det nu nånsin blir det) men vi har väl en liten priolista. Först ut härnäst är Eddies rum, därefter måste vi fixa badrummet. Det känns lite tråkigt eftersom det är ett måste, men vi kan inte skjuta på det längre nu. Vi har i alla fall gjort i ordning vardagsrummet och två sovrum, det tycker jag är rätt okej med tanke på ekonomi, tid och lust (!).
 
Mm, som sagt. Jag älskar vårt hus och är inte beredd att lämna det riktigt än, men nog börjar jag längta vidare. Ut på nya äventyr! Vi saknar ett eget garage (gärna en dubbelvariant), närhet till stan (även om det är jätteskönt med nära till skola och hyfsat okej affär) och ett större vardagsrum med möjlighet till matplats. Hursomhelst, tre år sedan vi skrev på papper och visste att vi snart skulle flytta. Tre år sedan vi panikartat började röja ur det förra huset och alla bodar och skrymslen.

Tänk vad tiden går fort ändå!
 
 

Tre.

Har ju glömt att visa vad jag fick av Rob i veckan! 


Det bästa är att jag fick dem i måndags och bilden tog jag idag - de är fortfarande lika fina! 

Jag vet egentligen inte riktigt varför jag fick dem (ödmjukast i världen?) men jag antar att han kände sig skyldig över nåt, haha. Eller är jag helt enkelt bara så himla bra att jag förtjänar lite uppskattning? (Hur var det med ödmjukheten?) Nåja, hursomhelst gör de sig väldigt bra i vardagsrummet så jag brukar gå dit och titta på dem ibland, haha. 


(Jag är en av de där oromantiska tjejerna men jag gör så gott jag kan för att visa honom vad han betyder för mig. Kanske inte så ofta, men ibland åtminstone.) 

Turboklocka?


Den där känslan när en sitter och äter frukost i lugn och ro då klockan på köksväggen säger att det är gott om tid innan en måste åka, och en av en slump sneglar till på mobilens klocka och inser att klockan egentligen är dags-att-åka-för-länge-sen..! 

Snacka om att det blev turbo på den här morsan när jag insåg att det bara var en kvart kvar tills Eddie började skolan, inte fyrtio som väggklockan visade. Så, här sitter jag nu - en kvart senare, här hemma, med Eddie i skolan. Klapp på axeln va?