"No Happy korv"

Vintern 2015, på min pappas födelsedag i januari, gick vi ut i skogen tillsammans med mina föräldrar för att grilla korv. Året därpå gjorde vi det igen, och därför kunde vi alltså inte låta bli att upprepa det även i år. Dock blev det inte på hans födelsedag i år då han fyllde på en tisdag, men det spelar ju ingen roll. Dennis har således varit med alla gånger: första året i bärsele, andra året i vagnen och i år i pulka. Kul att variera sig lite!


Vi gick till Kalle Kula, ett ställe här i skogen. Många jobbiga backar men ungarna var glada ändå - de hade sina "snow kicks" med sig som de fick i julklapp. (Smart grej förresten, som en kickbike fast för snön!). Eddie servade oss med välsnidade grillpinnar med hjälp av täljkniven han också fick i julklapp, Teo underhöll oss och Dennis spatserade omkring helt nöjd i skogen. Han slapp ju att gå dit så han hade krafter kvar vid elden! 

Det var väldigt god stämning faktiskt, trots tappade korvar och frusna fingrar. Som Eddie sa när han tappade sin korv för sjuttioelfte gången: "no Happy korv", haha. (Han har börjat prata lite engelska med oss här hemma, det blir inte alltid rätt men han försöker åtminstone. Han förstår dock en hel del av det vi säger till honom men det är en annan historia.) 

Dennis somnade till i mitt knä en stund, annars har han faktiskt inte sovit middag idag. Det märktes väl mest när det var dags för varm choklad/kaffe för då var han riktigt grinig. Bortsett från det har det varit en toppendag! 

Bara en lovdag kvar - på måndag börjar allvaret igen! Jag har inte alls hunnit planera så mycket som jag hade tänkt, men det löser sig. Jag längtar tillbaks till min fina klass nu! 

Pratkvarn.

Vi har sannerligen närt (ännu) en pratkvarn här i huset. Han är aldrig tyst! Man får höra både det ena och det andra vilket är rätt underhållande. Ja, det är förstås Dennis jag pratar om. 


Något av det roligaste var i fredags, på Lizas 18årskalas, när han helt plötsligt ryter åt Nicklas att han ska äta upp maten. Dagen efter, på hotellrummet, kom Nicklas in varpå Dennis säger åt honom på skarpen att han ska ta av sig skorna. Åh, jag skrattar högt bara av att skriva det! Eller på nyårsdagen när Dennis sprang efter mormors katt och sa femtioelva gånger "släppa ut dig". Som ett hack i skivan liksom, haha. 

Han har börjat sjunga en hel del så jag har kollat med förskolan vilka sånger de sjunger och begärt texterna - för sjävklart beordrar han oss att sjunga för honom! 

Det är tur att han är rolig iallafall, för jisses vilket humör han haft den senaste veckan. Arg, sur, river allt och är inte alls den där lättsamma killen som han har varit. Jag är van vid att kunna ta med honom överallt (för så har vi alltid gjort med de andra två) men nu går det knappt längre. Det är han och Eddie som inte går att ha i möblerade rum... 

Han skötte sig i alla fall skapligt när vi var på banken förra veckan, tack och lov. Iklädd arbetsbyxor förstås - för det är vad hela familjen går klädd i nu på lovet.. (Det är en annan historia, dock.) 

Just det, 2 år och 1 månad är han nu. 

Dennis 2 år

2 år. Tänk att det är två år sedan den där första kvällen som trebarnsmorsa..? Två år sen han den där som fulländade allt kom till världen. Han som gjorde vår familj komplett.

Fina, fina unge. Så stor men så liten, så klok och så rolig. Nästan alltid ett leende på läpparna och han har humor. Han är mysig och får alla runt omkring honom på bra humör. (Ja, förutsatt att han själv är på bra humör, men det är han så gott som oftast.)
 
Han som pratar så mycket, ibland är han inte tyst alls. Det kommer nya ord hela tiden och det är inte längre bara vi som förstår vad han menar, utan han kan prata med andra också. Det är så häftigt, och det är en period i ett barns liv jag nästan hade glömt bort. Ja, häftigt är verkligen ordet! Det är svårt att dokumentera vad han säger, då det är både tre- och ibland fyraordsmeningar, men låt oss säga att han har koll på det mesta. "Eddie surig?" frågade han häromdagen, haha. Det var precis vad Eddie var så det var svårt att hålla sig för skratt där, hehe. (Även Eddie drog lite på munnen.)
 
Han pratar mycket om sig själv i tredje person: "Denni ta på skorna", Denni jacka, Denni ska ... osv. Det är också en period man glömt bort.
 
 
Vår första unge som faktiskt tyckte om att vara på Kolmården och titta på djuren. De andra två har inte brytt sig ett skvatt om djur, men här har vi en kille som kan ligga på golvet och prata med mormors katt hur länge som helst. Mysigt! Han dyrkar sina äldre bröder förstås och det är bara de två som får hålla honom i handen när vi är ute och går, är de med får inte mamma och pappa hålla i honom!
 
Just nu leker han väldigt mycket med bilar/traktorer/diverse arbetsfordon och det är mycket garage/parkering. Han leker mer med BRIO tågbanan än vad de andra två nånsin har gjort. Nästan varje eftermiddag, så fort han kommit in innanför dörren och fått av sig skorna, börjar han "Teo tågabanan Denni!" och ger sig inte förrän Teo leker med honom. Han älskar att läsa, precis som Eddie. Nu fick han lite nya böcker i present idag så jag hoppas att vi kan byta ut de där favoriterna för ett tag - mamma och pappa börjar tröttna på de gamla, haha.
 
Han älskar sin förskola och sina pedagoger. Varje morgon springer han in till dem och kramar om första bästa personal som råkar ha en ledig famn. Han charmar alla och har stenkoll på alla! Varje morgon vid lämning säger han "Johannas buss" när han ser Johannas bil på parkeringen... Vet precis vad som gäller.
 
Mm. Det var en väldigt kort sammanfattning av Dennis två år, men jag känner att jag vill ha det sparat inför framtiden. Annars är jag rätt dålig på att skriva här, jag har liksom inte tid. Väldigt mycket av mitt liv just nu kretsar kring mitt jobb och det kan jag ju inte skriva om hursomhelst. Jag trivs i alla fall med min förskoleklass (åtminstone de flesta dagar, haha).
 
Mm, så - grattis på födelsedagen Dennis, mammas och pappas lilla stjärna!