Första promenaden, första advent



Idag, 6 dagar gammal, fick Lillebror se sig om här i byn lite - det var dags för första vagnpromenaden! Jag tänkte ta en bild där alla mina fyra prinsar kom med, men ni ser de där siluetterna längst upp i bild? Där är de andra tre.. Springtävling såklart, såhär första advent till ära! (Märkligt adventsväder förresten; 1 plusgrad och jätteskönt. Jag vill ha fler minusgrader!) 

Tanken var att handla lampor till adventsljusstaken men det fanns inte rätt sort. Vi fick med oss varsin lussekatt och Keso-mellanmål från affären istället, inte fy skam! 

Vad tyckte då Klumpen om att åka vagn? Jo då, han somnade när jag lade ner honom och vaknade först när jag tog upp honom två timmar senare (ja, det blev en låångsam promenad). 

Vad tyckte mamman om promenaden då? Jo då, hon jobbade på bra, tycker jag allt. Lite jobbigt på hemvägen eftersom det går uppför hela sträckan, men jag överlevde! Det känns i ryggen på ett sånt där trött sätt fast ändå okej med tanke på att jag förut knappt kunde gå till garaget sådär 75 meter från huset... 

Det var inte den sista promenaden i alla fall! Jag fick mersmak. (Motivationen kom igår när jag fick på mig mina gamla jeans. Inte de minsta jag har, men ändock något annat än mjukisbyxor och gravidjeans. Skön känsla!). 

Nu har grabben fått käk och ny blöja och sover igen. Om det går att lägga ner honom ska jag ta mig lite vatten och sen titta på när Robert "arbetar". 

Fortsatt trevlig advent på er!

Lördag 29/11



De där små fötterna alltså... 

Vi acklimatiserar oss sakta men säkert till vår nya verklighet som komplett trebarnsfamilj. Natten till idag har varit den bästa hittills så idag njuter vi av att det är lördag. Vår första lördag med tre barn. Det är onekligen en omställning men en häftig sådan! 

Om vi bara kan komma på vad han ska heta... Mina förslag dissas stenhårt av Robert, men det borde ogiltigförklaras eftersom han själv bara kommer med oseriösa förslag. Tycker jag alltså, haha. 

Nej, nu ska Teo och jag se om vi hittar våra adventsljusstakar! 

Besegrad!

Nu har vi testat på livet som trebarnsföräldrar i fyra dagar och jag måste säga att det är skönt att det ändå är tio pappadagar att ta ut i samband med födseln.. Nu har förvisso den här pappan varit på jobbet två utav tre möjliga "hemmadagar", pga en kurs han inte kunde missa, men ändå. (Gårdagen var för övrigt en av de värsta i mitt liv, men jag försöker att förtränga den så jag tänker inte skriva om den.) 

På förlossningen fick de mig att framstå som världsvan - "du har ammat de andra två? Jamen då kan ju du det här nu!"

Låt oss bara säga att de har fel. Jag kunde inget med första ungen, ungefär lika lite visade det sig att jag kunde med unge nr 2 som var/är en helt annan person. Gissa vad? Trean är ytterligare en sort för sig och hittills har amningen fungerat lååångt ifrån smärtfritt. Ny upplevelse, ny erfarenhet. Aj.


"V" is for Victory - känn dig besegrad, morsan!