En tisdagkväll i maj.



Jag älskar vår altan nuförtiden. Extra mysig är den med blommorna och den stora ljuslyktan jag fick i lördags. Me like!

Ungarna ligger i sina sängar, Robert är på bio och jag tänkte njuta lite här med en kopp te, ekologiskt fruktgodis, äpple och den uppsats jag ska opponera på på fredag. Det är fortfarande varmt ute men det blåser en del tyvärr, dock gör inte det så mycket här under filten. 

Tisdag hos oss innebär fotbollsträning för Eddie, vilket ofta brukar bli lite stressigt. Jag hämtar från förskola/fritids runt 16.30 och hans träning börjar 18.00. Däremellan ska vi helst hinna äta något också, och allra helst ska Dennis i säng runt 18.30. Att ställa sig och laga mat i värmen lockade inte så mycket idag, så jag kokade bara lite rabarberkräm till ungarna och så fick de äta bröd som blev över i i lördags. Man känner sig ju inte som någon supermorsa då direkt men Eddie blev nöjd, han älskar rabarberkräm. De andra två åt dock desto mindre, Dennis smakade inte ens på krämen men åt lite ost... Nåja, nu spårar det ur. Jag skulle ju skriva om hur härligt det är på altanen. 

Jag har faktiskt tillbringat ett par timmar här ute idag, fast i solen. Nu, vid 20:10, når inte solen hit längre, vilket är det sämsta med att bo här - kvällssolen försvinner tidigt...

Mm. Är det sommar nu, tro? 

God morgon, stjärnljus!



Vilken härlig morgon vi har! (Åtminstone vädermässigt..) Jag har precis intagit min sedvanliga frukostskål med frukt, keso och kanel här på yttertrappan. Så härligt i solen! 

Jag överlevde föräldramötet igår och faktum är att det kändes rätt bra. Träffade några förväntansfulla föräldrar och känner spontant att det här nog kommer bli bra. Idag, om bara några timmar, ska jag äntligen få träffa min klass också. Vi ska prata lite, rita lite och till sist gå till matsalen och äta. Det blir spännande! (Inte minst för mig som bara ätit i den där matsalen ett par gånger..) 

Ja, ännu en dag att se fram emot, helt enkelt. Jag är lite nervös men har fått den där "det löser sig"-inställningen till allt nu förtiden så jag är ändå inte orolig. Det löser sig. 

Mina tankar i en mintgrön skrivbok.

I lördags var det alltså examensceremoni för mig och alla mina "klassisar". Nervöst då vi inte hade en aning om vad som väntade oss, men det visade sig bli en trevlig stund bara. Det var fem studenter som själva fixat ihop det, så det var ingenting från universitetets sida. Dock fick vi faktiskt lite presenter från LiU: en kopp, en laserpenna och ett nyckelband. Det var oväntat.

Jag skickade in uppsatsen i seminarieversion igår, så nu ska jag förbereda mig inför opponering på fredag. Jag startade dock dagen med en timmes promenad i skogarna här, kände att jag behövde rensa huvudet lite. Funderade på att springa men nej, vi är inte riktigt kompisar än, andningen och jag. Jag sprang dock uppför alla backar (och de är rätt många och branta här i kring) så det känns iallafall som att det gav något. 

Nu sitter jag på altanen och varvar ner med en kopp te, knäckebröd och min nya skrivbok. Jag tänkte förbereda mig inför kvällens föräldramöte och morgondagens träff med min klass. Jag är sådär löjligt förväntansfull samtidigt som jag är lite rädd också. Tänk om de inte gillar mig..?