Eddie 5 år

 
I dag är det fem år sedan denna bild togs, med en kass mobilkamera eftersom vi åkte ifrån allt vad kamera heter där mitt i natten. 
 
Tänk att den lilla (stora?) plutten på 4380 g har vuxit upp till en stor femåring på ca 22 kg, haha. 
 
 
Han fick ett par presenter i morse och har ett par till att vänta när han kommer hem i eftermiddag. Vi har valt att inte överösa barnen med presenter vid födelsedagar eftersom jag tycker det är roligare att skämma bort dem året runt, haha. Dock vill jag få fram den där speciella födelsedagskänslan hos barnen vilket jag tror att vi lyckats med, för Eddie var väldigt nöjd i morse. Han har planerat sen fyraårsdagen vad han "ska" ha på frukostbrickan så, i år blev det en favorit i repris; Risifrutti, juice och chokladboll samt ett nytillskott - en mini baby bell-ost, haha. Men fyller man år får man välja vad man vill till frukost, så enkelt är det! Särskilt eftersom han har sådana restriktioner till vardags pga hans mage... Nån gång kan det ju vara roligt att frångå det. 
 
 
 
Han fick Ninjago-lego som synes, samt förvaring till detta, och ett "tv-spel". Vi var inne på att köpa systersonens PSP först, men så kom vi på att det nog är lite för dyrt att köpa nya spel till det titt som tätt. Vi hittade dock ett sånt där spel som liknar Nintendo-spelen vi hade när vi var små, fast i detta är det över hundra olika spel i en och samma konsol. Betydligt billigare och förmodligen betydligt hållbarare! Värt att testa för att få ha våra iPhones i fred ett tag, haha. 
 
(Jag vill verkligen blogga oftare men eftersom blogg-appen inte fungerar som den ska kan jag inte få upp bilder via mobilen, och då blir det helt enkelt inte av alls. Jag sitter så sällan vid datorn..) 
 
 
Ett mer specifikt inlägg om Eddie 5 år kommer, men nu kallar plikten och matteboken så jag måste rusa. 
 
 

Barnkalasplanering

Från och med nästa vecka har vi en liten (stor) femåring här hemma som snart ska ha sitt allra första barnkalas. Han har inte velat ha kalas förut men nu är det alltså dags. Gissa temat? Star Wars så klart! 
 
 
 
 
Det blir en liten bjudning med endast fem inbjudna kompisar (om alla kan komma) till min stora glädje, och det enda jag vet om dem är vad de heter i förnamn, i princip. Det ska alltså bli lite roligt att under två timmar få lära känna hans kompisar lite mer, måste jag säga. Faktiskt. Han leker bara med grannpojken här hemma och med de andra på förskolan, och där är ju inte jag så ofta... (I morse ville han inte ens gå till förskolan för att hans favoritpysselpedagog inte var där på morgonen. Så jag undrar hur mycket hans kompisar betyder egentligen?! Svårt det där. Jag talar av egen erfarenhet; jag är inte så bra på det där med vänner...) 
 
Hursomhelst. Eftersom de inte blir så många kan man lägga lite mer krut på kvalitet än vad man kanske brukar och det tycker jag om. Jag kan skämma bort dem ordentligt, hehe. Funderar på regnbågstårta (kamouflerad såklart, Star Wars är ju häftigt - det kan inte förstöras av en massa glada färger!) till fikat, med Star Wars-dekorationer på. Jag har ju mer eller mindre lagt av med marsipanandet pga bristande självförtroende och förmåga, så det blir inget avancerat. 
 
Vad gäller aktiviteter så har Herrn själv bestämt att det blir pyssel av något slag. Mask-pyssel. De ska alltså dekorera egna masker som de kan ha på sig sen. Kul idé och intiativ tycker jag! 
 
Mm, jag ser faktiskt frame mot det. Lite i alla fall. Annars är det inte min grej att bjuda hem en hoper okända människor sådär, men jag får nog vänja mig..! Det blir förstås en reflektion av kalaset sen när det är genomfört, haha. 

Euforisk sysselsättning för en lärare.

Det här med talföljder och mönster är verkligen fascinerande. Jag kan hålla på hur länge som helst med det där, haha. 
 
Nu får jag dock sätta mig på fingrarna för att inte räkna mermermer, jag får allt vänta lite till morgondagens lektion.  Jag står fast vid, än så länge, att det är roligt. Jag gillar den där utmaningen i att tänka rätt; för att vara lite kaxig citerar jag Dr MacKay i Stargate Atlantis
 
"Difficult' takes a few seconds; 'impossible' takes a few minutes." 
 
Svårare än så är det inte: ingenting är omöjligt - det tar bara lite längre tid att lösa. 
 
 
Jag älskar känslan av att ha klurat på ett tal en stund och sen helt plötsligt upptäcka svaret eller åtminstone hur jag ska gå tillväga för att nå ett svar. Det är exakt den känslan jag vill förmedla till alla knattar därute och det är därför jag vill bli lärare! (Åtminstone därför jag valde lågstadiet som en mellanlandning på väg mot mitt slutliga mål.)
 

Åh. Eufori är the känsla. I love it!