Snälla 2017..

... jag hade ju tänkt att det här skulle vara mitt år. Det är i år vi ska märka av den stora positiva förändring det ändå innebär att vi båda har heltidsjobb, tänkte jag. Hur har det börjat då? Jo, med influensa och magsjuka. Inte samtidigt alltså utan en krämpa i taget, en person i taget. Ja, bortsett från att Eddie och jag fick magsjuka samtidigt, alltså. 


Så. Hittills har jag i princip varit hemma mer än jag jobbat i år (tror jag, har inte räknat och tänker inte räkna). Är det inte barnen som är sjuka så är det jag. Helt stört! 

Jag saknar mitt jobb. Jag saknar alla härliga ungar och alla mysiga kollegor. Jag saknar att vara konfliktförmedlare, tjatmoster och begränsare, men framförallt saknar jag barnens skratt, tokiga upptåg och alla kramar. 

Nu har jag bestämt att idag är sista dagen jag är hemma, sen kan jag väl åtminstone få jobba fram till sportlovet utan att någon blir sjuk..? Hittills har allt börjat hos Dennis, jag vet inte vad de pysslar med på förskolan men ingen av de andra grabbarna hade varit sjuka såhär mycket när de var i samma ålder.. 

Samtidigt är det så mycket annat i mitt huvud just nu. En massa beslut som måste tas och det är inte min starka sida. Jag våndas inför tjejmilen i höst eftersom jag bara hann vara ute i spåret två gånger i år innan dessa skräpbaciller inkräktade hos oss. Jag måste alltså bli frisk, för jag ska ta mig runt det där himla loppet... 

Jag ska bli frisk och få ett immunförsvar som aldrig förr. Så snälla, 2017 - hjälp mig nu! 

Jag må älska vårt sovrum (särskilt sen vi fick hem den nya sängen) men nu är jag lite trött på den här vyn...

Min nya vardag

Ja ni. Var ska jag börja? Mitt nya liv har börjat och jag hinner inte riktigt med, kan vi väl säga. Det är fullt upp mest hela tiden och jag känner mig fruktansvärt tjatig. Att ha en förskoleklass skiljer sig inte så mycket mot att bara vara förälder, bara att du är det till 16 sexåringar istället för en..!

Det tar på krafterna såhär i början men samtidigt måste man ju komma ihåg att barnen ju kommer direkt från förskolan. Det är precis som att läsa på universitetet som "gammal" och många kommer direkt från gymnasiet, haha. Så små, liksom. Det är i alla fall en hoper underbara ungar jag blivit tilldelad och jag ser fram emot att se dem utvecklas!

Som bilderna visar är det kreativa elever jag har. De är smarta, innovativa och ... ja, högljudda. Inte alla förstås, men många.

Jag är helt slut när jag kommer hem om dagarna men ändå får jag för mig att hitta på saker. Nu i eftermiddags var vi på stan och Ikea igen, till exempel. Igår hade jobbet kickoff hemma hos en kollega och oj vad jag trivs med mina arbetskamrater! Där har jag verkligen hittat rätt, känner jag.

Att ha engelska med treorna är minst sagt utmanande och jag tycker det är lite svårt att veta hur man ska planera och lägga upp lektionerna. 40 min i veckan är inte mycket och det blir inte bättre av att det blir så sällan. De hinner glömma en del mellan passen, så att säga. Ändå är jag rätt tacksam att jag kastades in i det direkt (redan elevernas första skoldag!) så att jag får chansen att öva. Synd bara om jag förstör den klassens möjligheter att lära sig engelska, haha.

Hm. Det här inlägget blev precis så osammanhängande som jag känner mig, så.. tack och godnatt!

 
 
 

Tacksam.

För att motivera mig lite nu inför sista dagen hemma (jag har precis gjort mitt avslutande seminarie i engelskakursen och skickade nyss in mitt diskussionsinlägg på litteraturkursen) känner jag att jag måste blicka tillbaka lite. Hur har egentligen ledigheten, sommaren och ja, egentligen året varit?
 
Jag höll på att bli tokig deluxe när bilen gick sönder i Falköping, men jag måste försöka omvärdera mina tankar. Så, för min egen skull - nu ska jag bara lista årets höjdpunkter!
 
Jag, Emma, är den åttonde augusti 2016 extra tacksam för nedanstående punkter:
 
  • I våras blev vi med husvagn!
  • Jag tog äntligen min lärarexamen och lämnade universitetet med anställningsbevis i hand, typ.
  • Vi hade en jättefin midsommarhelg med världens bästa väder. En mycket bra start på husvagnslivet!
  • Det har ätits en hel del glass i den här familjen, som sig bör när det är sommarlov och semesterledigt. Men, vi har definitivt kört på kvalitet före kvantitet i år! Vi har till exempel varit i Hjortkvarn, Nora och Söderköping och ätit glass och ja, det har varit något utöver det vanliga allihop. Cookies-glassen i Hjortkvarn och den de kallar "Safari" på Göta Glass i Sörping - try it, säger jag bara! (Bananglassen i Nora var inte dålig den heller, men den kvalar inte riktigt in som listetta.)
  • Vi har sett Falköping...
  • Vädret har delvis varit rätt hyfsat, så lite solbränna hade jag där ett tag.
  • Vi har en grind i trädgården numera så att vår rymling måste anstränga sig lite mer för att kunna dra iväg på äventyr på egen hand. 
  • Jag har läst en massa bra böcker genom litteraturkursen.
  • Jag har pratat ovanligt mycket engelska, om än endast med Rob och med kursdeltagarna på engelskakursen. Jag känner ändå att det har varit väldigt givande och jag är i alla fall något mer säker i talet nu. 
  • Vi har lagat mycket god mat på vår fina grill! Robert får abstinens om det går mer än två dagar utan att vi grillar, haha. (Jag tycker dock det är rätt trist att grilla men jag äter det gärna!)
  • Jag har äntligen, trots att jag bott på en replängds avstånd från kanalen hela mitt liv, åkt båt på Göta Kanal. Det var en angenäm upplevelse som jag gärna gör om nån gång.
 
 
Mm. Så ser det ut just nu. Det är en smula tomt (eller bara rörirgt) i mitt huvud på grund av allt som händer, men imorgon börjar verkligheten även för mig. Måtte det gå bra!