"No Happy korv"

Vintern 2015, på min pappas födelsedag i januari, gick vi ut i skogen tillsammans med mina föräldrar för att grilla korv. Året därpå gjorde vi det igen, och därför kunde vi alltså inte låta bli att upprepa det även i år. Dock blev det inte på hans födelsedag i år då han fyllde på en tisdag, men det spelar ju ingen roll. Dennis har således varit med alla gånger: första året i bärsele, andra året i vagnen och i år i pulka. Kul att variera sig lite!


Vi gick till Kalle Kula, ett ställe här i skogen. Många jobbiga backar men ungarna var glada ändå - de hade sina "snow kicks" med sig som de fick i julklapp. (Smart grej förresten, som en kickbike fast för snön!). Eddie servade oss med välsnidade grillpinnar med hjälp av täljkniven han också fick i julklapp, Teo underhöll oss och Dennis spatserade omkring helt nöjd i skogen. Han slapp ju att gå dit så han hade krafter kvar vid elden! 

Det var väldigt god stämning faktiskt, trots tappade korvar och frusna fingrar. Som Eddie sa när han tappade sin korv för sjuttioelfte gången: "no Happy korv", haha. (Han har börjat prata lite engelska med oss här hemma, det blir inte alltid rätt men han försöker åtminstone. Han förstår dock en hel del av det vi säger till honom men det är en annan historia.) 

Dennis somnade till i mitt knä en stund, annars har han faktiskt inte sovit middag idag. Det märktes väl mest när det var dags för varm choklad/kaffe för då var han riktigt grinig. Bortsett från det har det varit en toppendag! 

Bara en lovdag kvar - på måndag börjar allvaret igen! Jag har inte alls hunnit planera så mycket som jag hade tänkt, men det löser sig. Jag längtar tillbaks till min fina klass nu! 

Dennis, nästan 19 månader

Dennis. Vilken kille! På fredag har han funnits hos oss i 19 månader, det är helt galet..! 

Han pratar massor, även om det mesta fortfarande är på hans eget språk. En del ord, som pappa, napp, tappa, hjälpa låter ungefär likadant, så en får försöka lista ut vad han menar utifrån sammanhanget. Men, förutom att han är sjuk hela tiden, så är han också så stor. Han förstår så mycket och vill så mycket, och är ganska bra på att visa vad han vill.

Han älskar att vara ute och leka och blir vansinnigt arg när vi kommer hem (oavsett vad klockan är) om vi inte stannar ute en stund innan vi går in. När han är ute går han mest omkring, plockar, sitter en stund på traktorn, gungar... Idag gjorde han dock något han inte gjort tidigare: han tog med sig två bilar från leksakslådan och körde med dem på altanen. En sån liten grej som att han medvetet och självmant tog med sig dem ut för att leka känns så himla stort. Han är ett barn, ingen bebis längre! 



Here we go again!



Hängig kille. Igen. Det senaste året har varit helt otroligt vad gäller sjukdomar, framförallt hos Dennis. Han är a l d r i g helt frisk! Näsan har runnit på honom sen i oktober, emellanåt hostar han så man tror att han ska kräkas (vilket han också gjort några gånger) och feber har han åtminstone en dag i veckan. Ändå är det "inga fel" på honom?!? 

Vi är inte vana vid det här! Eddie är typ aldrig riktigt sjuk, mest enstaka dagar här och där. Teo är inte heller sjuk särskilt ofta, men blir oftast ordentligt sjuk när det väl är nåt. Dennis däremot... Ja, vad ska jag säga?! 

Det tar mycket på krafterna, det här. Hos Dennis förstås, men även hos oss andra, som då tvingas lägga om hela vår vardag och våra liv för en liten, varm, klängig sjuklings skull. (Vilket jag och Rob naturligtvis gör utan knussel, men det är svårare att motivera för de andra vildarna varför de inte får låta så mycket bara föe att Dennis precis somnat.. När han är sjuk sover han dåligt.)