Vab. Igen.



Idag har jag sällskap av den här killen, som är sjuk igen. Feber och lite hostig. Förutom just nu, när han sover i mitt knä i soffan, har han hållt igång och levt rövare här hemma. 

Sa jag att han är väldigt busig? Han klättrade upp på bordet, snabbt som attan, för att låtsassova där. Han pussade på sin macka innan han började äta, och skakar på huvudet/nickar åt allt man frågar om. "Mamma" och "ajaj" är väl ungefär vad han säger, men han visar desto mer med gester. Han har till exempel sitt eget sätt att visa att maten/något är varmt, genom att sträcka ut handen på ett särskilt sätt. Han gillar att kittla oss under fötterna, borsta tänderna och att vara ute. Han gillar däremot fortfarande inte att bada eller duscha, bara att leka med vatten i handfatet. Många tårar och illvrål blir det, helt enkelt. 


Mm. Skrutten då. Måtte han bli frisk snart, för den här veckan är det ingen bra vecka att vabba. Jag hade sånt flyt med uppsatsen igår men hann inte klart innan jag drog på möte på min framtida arbetsplats, så jag tänkte att jag skulle göra färdigt det idag. Så blev det alltså inte, eftersom vab-lotten föll på mig nu. Rob har nämligen ritningar att leverera imorgon och är väl förmodligen mitt uppe i granskningsarbetet just nu... Ja, dålig timing helt enkelt men jag får ta igen det i helgen. Nej, nu ska jag släppa det och istället fokusera på min sjukling här hemma! 

Jag hatarhatarhatar det här!

Jag känner mig som ett barn i en affär som blir nekad att köpa godis. Jag är så jäkla frustrerad just nu! 

Dagen började så bra, med spontanutflykt till två olika husvagnsförsäljare i Tenhult. Vi lämnade av de stora vildarna hos farmor och farfar men hade Dennis med oss.


Ser ni hur glad Teo ser ut? 

När vi kom tillbaka för att hämta barnen igen, bjöds vi på mat. Alla åt, utom Teo. Det är inget vi lägger så stor vikt vid längre, då han ofta låter bli maten. Men, när även efterrätten förblev orörd började jag bli lite orolig. När han ögonblicket senare somnade på soffan, ja då ... då kändes det inte bra. 

Jag väckte honom, vi gick ut till bilen och SPLASH! En fin fontänspya precis utanför bilen. Jag satt i bilen med Dennis och Rob står utanför för att ställa in Teos stol. SPLASH! En till.

Tjohej! En påse i handen redo under bilvägen hem, som tack och lov aldrig behövde användas... Åh! Ett par kräkningar sen vi kom hem, men inga jättemängder. Rob blir hemma och vabbar imorgon, tisdag måste jag ta men sen kan inte jag vara hemma mer den här veckan. 

Jag har bara två veckor kvar på praktiken, så det skulle inte förvåna mig om vi är hur friska som helst efter det sen. Det vore så himla typiskt! Nu har vi varit, mer eller mindre, sjuka sen november. Det har blivit något fel på fördelningen, helt klart. 

Update kl 00:40: Har precis sanerat Eddies rum. Blir jag inte magsjuk av det där så är det något fel. Kul att veta vad man har att se fram emot. 

Åh.



Inte ens favoritteet i Emma-muggen fick mig att slappna av i kväll. Jag har sån galen stresshuvudvärk och inget, mer än lugn, ro och sömn, hjälper mot den. 

Jag har nu sökt lite jobb (en av anledningarna till stressen) och lite smått påbörjat mitt examensarbete (ännu en anledning till huvudvärk). Om 15 veckor är det över, hela skiten. Då ska jag fira! 

Nu: sova. Så här sent har jag inte varit vaken på en månad, minst.