En annan sida.

Jag vet inte riktigt vad det var med mig igår, jag tror känslorna rann över till slut. I vanliga fall skulle jag aldrig blotta mig så mycket som jag gjorde i gårdagens inlägg, men igår ville jag bara skrika ut min ångest inför hela världen. Efteråt ångrade jag mig men ändå iddes jag inte radera inlägget. Det var för viktigt på nåt sätt. 

Jag skäms för att jag känner såhär, det gör jag visst det. Vissa dagar är jag jättepepp på en grabb till medan jag andra dagar bara vill gräva ner mig. De stunder när vi pratar namn här hemma känns det lite bättre - då känns det mer verkligt på nåt sätt. Likaså när vi förra veckan faktiskt beställde barnvagn, det är rätt häftigt.

När Eddie låg i magen hade vi det rätt knapert, vilket resulterade i att vi tog emot allt begagnat som vi kunde få tag i. Inte förrän vi köpte Emmaljungan/City Crossen var det något som vi valt. Den här gången ska Torkel få en helt ny vagn som beräknas nå oss i början av oktober. Vad vi valde får ni veta senare, hihi. 

Just eftersom vagnen är helt ny och faktiskt enfärgad (första vagnen vi hade var vinröd/mörkblå med massa småblommor) kände jag att jag ville satsa på en fin filt till. 



Bland annat föll valet på denna i bomull, från villervalla.se. Jag älskar färgerna! Det blev även en randig fleecefilt men jag minns inte riktigt vilka färger jag tog till slut. Det blir nog bra vilket som, tror jag. 

Det känns som jag börjar förstå att det är sant nu. Så snart vårt nya sovrum är färdigt ska jag börja gå igenom sparade bebiskläder för att se vad som behövs. Det ser jag fram emot att göra tillsammans med grabbsen, för de brukar fråga rätt mycket om hur det var när de var små. Mys. 

En mammas bekännelser.



Självklart är jag stoltast i världen över dessa två grabbar som i alla fall är relativt lugna när de sover. Självklart ser jag fram emot att Trion blir komplett i höst när Lillebror anländer... 

... men ändå är detta huvud och denna gravida kropp fylld av känslor, tankar och en förbjuden längtan. Hur vore det att ha en dotter..? Jag ser mig inte som en pojkmamma. Jag kan absolut inte föreställa mig att bli farmor, det finns inte på min karta alls. Kanske för att jag själv inte har några positiva minnen/erfarenheter av min egen farmor.. 

Självklart älskar jag mina grabbar och är övertygad om att jag kommer älska även nr 3, det är inte det det handlar om. Jag är såklart jättetacksam för att vi alls kan få barn. Det handlar istället om att jag redan nu sörjer/saknar något jag aldrig kommer att få. Ja, ni hör ju själva hur dumt det låter och jag kämpar varje dag för att få bort dessa tankar. 

Nej. Det här är jobbigt och något jag har ungefär 20 veckor på mig att "bli fri ifrån". Sen är Trion fullständig och vi ska inte ha fler barn... 

En liten Tiger.



"Mamma, ta en bild på mig när jag gör min värsta grimas!" 

Jag kanske är partisk men jag tycker inte det är någon "värsta" grimas, snarare rätt charmig..! 

Han är en liten clown emellanåt som sällan står eller går "ordentligt" - han liksom dansar och studsar/hoppar fram. Undra vad det kommer bli av honom i framtiden? Han skulle göra Tiger i Nalle Puh rätt naturtroget tror jag, haha. 

Idag har jag trotsat foglossningen genom att ha städat lite grann, så nu är jag soffliggandes. Aj. Vädret uppmuntrar till inomhusstäd och det lockar ännu mer att vi innan sommaren är slut har vårt nya sovrum. Tjoho!