En tomhet.
Ibland slås jag av en känsla av ... tomhet? Kanske för att jag inaktiverat mitt facebook-konto och därmed inte har stenkoll på allt som händer och sker längre, eller kanske för att jag innerst inne saknar bloggandet? Svårt att säga.
Vi lever i alla fall, även om det är knappt. Åtminstone känns det så emellanåt.. Det är en kurs från helvetet vi läser just nu (Naturvetenskap) som borde vara roligt men som av diverse orsaker bara är betungande och enerverande.
Ungarna växer och frodas; Eddie har tappat två tänder och lärt sig läsa och Teodor ... ja, han är nog sitt vanliga, charmiga, irriterande jag.
Vår lilla ort är sig också lik, trots att allt detta just nu är täckt av ett rejält lager snö. Bilden togs i höstas nere vid byns badplats. Åh vad jag skulle vilja bo vid vattnet..!
Mm. Vi får se vad det blir av det. Hur är det med er därute? Har det hänt nåt sen sist?
Emma Emma Emma. Varför har du brutit kontakten med cyberspace? Känns det inte märkligt på nåt vis? Att läsa om andras vardag könns tröstande ibland;)
Bebisen ska komma i juni. Jag hoppas vintern går snabbt. Längtar efter mammaledighet efter en intensiv julbordsmånad på jobbet; )