Euforisk sysselsättning för en lärare.
Det här med talföljder och mönster är verkligen fascinerande. Jag kan hålla på hur länge som helst med det där, haha.
Nu får jag dock sätta mig på fingrarna för att inte räkna mermermer, jag får allt vänta lite till morgondagens lektion. Jag står fast vid, än så länge, att det är roligt. Jag gillar den där utmaningen i att tänka rätt; för att vara lite kaxig citerar jag Dr MacKay i Stargate Atlantis:
"Difficult' takes a few seconds; 'impossible' takes a few minutes."
Svårare än så är det inte: ingenting är omöjligt - det tar bara lite längre tid att lösa.
Jag älskar känslan av att ha klurat på ett tal en stund och sen helt plötsligt upptäcka svaret eller åtminstone hur jag ska gå tillväga för att nå ett svar. Det är exakt den känslan jag vill förmedla till alla knattar därute och det är därför jag vill bli lärare! (Åtminstone därför jag valde lågstadiet som en mellanlandning på väg mot mitt slutliga mål.)
Åh. Eufori är the känsla. I love it!