Ni är otroliga! Jag är otrolig?
Nu är min vfu slut och jag har "bara" uppsatsen kvar. Fruktansvärt ångestladdat så jag föredrar att inte prata om det... Praktiken har i alla fall varit kanon, den sista veckan här nu har jag haft helhetsansvar vilket har passat mig perfekt. Att få bestämma allt hela dagarna, från planeringen till genomförande till reflektion efteråt. Precis det som min framtida yrkesroll kommer att innebära.
Idag hade vi en speciell dag eftersom det var min sista med klassen. Vi spelade mattespel, fikade, letade motsatser i skogen, läste böcker, ritade, åt frukt och spelade andra spel/jobbade "fritt".
Jag hade satt ihop ett litet häfte med bilder på sådant vi gjort, som Fenomenmagasinet, rymdfest och sinnesdagen. Jag lade också till receptet på cake pops, texterna till Broder Jakob-melodin som de skrev och en liten dikt. Jag bad ungarna att rita något till mig också, så att jag skulle ha ett minne av dem. En del blev inspirerade av min dikt och gjorde egna, andra ritade bilder och skrev några väl valda ord på. En kille skrev detta:
Åh! Jag blev helt rörd över deras fina ord! En kille skrev snällt på sitt sätt, att han hoppades att jag skulle komma tillbaka, och gör jag inte det så kommer han att bli arg på mig, haha. Ja, jag blev helt rörd - jag sa ju bara att de skulle rita, så varje litet ord de skrivit, skrev de faktiskt av egen fri vilja. Det känns bra!
Även min handledares ord i min slutgiltiga bedömning som ska in till universitetet värmer gött inom mig. Jag har lite svårt att tro att det var mig hon beskrev, haha.
Mm. Det känns lite sorgligt faktiskt. Att nio veckor är över bara sådär. Poff. Nio veckor förresten, fyra års studier är snart över också. Helt otroligt..!