Jag förtjänar den här fredagen!

Oj. 
 
 
Det är ungefär vad jag har att säga om den här dagen. Oj. 
 
Jag vet inte riktigt var jag ska börja men låt mig bara säga att morgonen inte blev riktigt som jag planerade. Jag vaknade rätt glad, om än skittrött. Det är ju fredag och jag har nu klarat av två veckor på praktikplatsen! det goda humöret ersattes snart av stressont i magen då jag inte kom in i garaget. Rob hade de fungerande nycklarna till garageport och bil i jackfickan, med sig, på bussen. Det blev helt enkelt ett ursäktande sms till min handledare om att jag blir sen och därefter en otroligt stressig promenad till förskola x 2 och skola, varav de första 650 metrarna med Dennis på armen. Vagnen var ju kvar på förskolan... 
 
 
Det var länge sen ungarna gick så snabbt på morgonen! Jag med, för den delen, jag som beklagade mig igår över att jag saknar min vardagsmotion... Ha! Jaha, lämning av kids, sen hem igen för att försöka komma på hur jag skulle lösa dagen. Mixtrade lite med dosan till garageporten och lyckades få så pass mycket liv i den att jag kunde hjälpa porten upp. Jag tänkte att jag skulle byta batteri i reservbilnyckeln också för att se om det var felet, men det var ju lättare sagt än gjort... 
 
 
Det är bra att det inte ens går att byta batteri utan att kolla upp hur man gör på youtube..! Jag tror dock att många har efterfrågat det för det fanns rätt många filmer om just vår bilnyckel... Till slut, efter några minuter och många suckar senare lyckades jag få isär dosan. 
 
Endast för att upptäcka att Rob köpt fel batterier. Heja! 
 
Tänkte att det ändå skulle gå snabbare om jag gick ner till affären för att köpa nya batterier än att ta bussen till praktiken, så jag klädde på mig igen. Fick för mig att prova nyckeln igen, jag hade ju ändå haft isär den, tagit ur batteriet och rengjort lite så kanske kunde mirakel ske? 
 
Yes, it did! 
 
Jag kunde låsa upp bilen. Äntligen! Så, jag åkte fortare än kvickt för att nyckeln inte skulle ångra sig och låsa bilen igen. Fram kom jag sen, bara en timme sen! 
 
Bra jobbat, säger jag och klappar mig på axeln, slänger mig i soffan och plockar fram chipsen som jag längtat efter hela veckan! (Om jag orkar äta dem, är som vanligt extremt trött.)