Jag vet inte var jag ska börja. Jag är så obeskrivligt trött på sjukdomar nu. Jag är så trött på ångest, stress och annat som försurar mitt liv. Idag har dock varit en rätt hyfsad dag, jag var pepp i morse och rabblar mitt nya mantra i huvudet hela tiden: "ta det lugnt, det är inte hela världen, ta det lugnt, det är inte hela världen". Jag har sån fruktansvärd prestationsångest (kvarleva från hemskåren i högstadiet tror jag) och jag får kämpa hårt varje dag för att försöka bekämpa den. Jag blir megastressad bara av att veta att batteriet snart är slut i ipaden så jag måste resa mig för att leta rätt på laddaren... Men som sagt, idag har det dock varit rätt okej, i alla fall i ett par timmar.
Usch ja. På min tiorast idag ringde nämligen Eddies fröken och meddelade att hon hade en hängig kille med rinnande näsa där som gärna ville hem. Det var ju bara att packa ihop - jag som skulle ha haft min första heldag med undervisning idag - och hämta hem honom.
Vi handlade hem lite lunch och satte oss vid tv:n och åt. Det är något vi bara gör när de är sjuka, vi är rätt hårda på det. Jag är rätt trött på Robin Hood så jag tittar på Sofias änglar istället. Bredvid mig har jag dagens postskörd: Amelia och Allt om mat kom idag. Då har jag något att göra tills de andra två vildarna ska hem om en timme ungefär!
Jag borde väl planera lite inför morgondagen men det får bli som det blir.
Ta det lugnt. Det är inte hela världen.
